Svensk ordbok 2009, webbversion
verb krävde krävt, pres. kräver
kräv·er●ofta fast sammansättn., jfrutkräva
(med maktmedel) se till att få (till stånd)
komm.kräva ut hämnd○äv. mer konkretkräva ut pengarnakräva ut ngt (från ngn/ngt)sedan 1524Subst.:vbid1-925402utkrävande,
vbid2-925402utkrävning