Svensk ordbok 2009, webbversion

kräva u´t verb krävde krävt, pres. kräver kräv·er●ofta fast sammansättn., jfrutkräva (med makt­medel) se till att få (till stånd) komm.kräva ut hämnd○äv. mer konkretkräva ut pengarnakräva ut ngt (från ngn/ngt)sedan 1524Subst.:vbid1-925402utkrävande, vbid2-925402utkrävning